Smärta innebär en obehaglig fysisk och/eller känslomässig upplevelse i samband med skada på kroppen. Rent fysiologiskt är det både ett neurologiskt och psykologiskt svar på kroppens smärtsignaler som uppstår vid vävnadsskada. Smärta är en individuell upplevelse och en röntgenbild eller diagnos kan omöjligen beskriva hur ont patienten har. Smärta kan variera allt ifrån en molande förnimmelse till en skarp, outhärdlig plåga. Andra faktorer kan också inverka, exempelvis smärtans orsak, om det exempelvis kan förknippas med rädsla el. annan obehaglig upplevelse. Detta kan göra att smärtan blir väldigt svårhanterbart. Även djur upplever sin smärta på olika sätt och det är viktigt att lära sig tyda just individens signaler, eftersom de inte kan tala om sin smärta. En långvarig smärta kan leda till att djuret blir orkeslöst, tappar kraft och ibland till och med livslust. Smärtan är egentligen en naturlig process som syftar till att göra individen uppmärksam på att det finns en skada som kroppen behöver ta hand om. Smärtan syftar också till att vara en varningssignal som talar om vad man bör undvika. (Ex. om hunden har ont i sin tass pga. skada, bör inte tassen belastas då skadan kan förvärras). Tack vara smärtan så undviker hunden att gå på tassen. Alla individer har olika smärttrösklar som styr själva upplevelsen av smärta. Detta gör att vissa individer är mycket smärttåliga medan andra är väldigt känsliga. Det finns sedan länge tillbaks vanföreställningar att djur inte upplever smärta, men det vet man idag, att det inte stämmer. Man har också tidigare sagt att djur klarar smärta bättre och att det är bra att dom har ont, så att dom inte rör på sig för mycket, men detta påstående är helt förkastligt! Djur upplever smärta precis som vi och att det är av mycket stor vikt för all behandling, att djuret inte behöver uppleva onödig smärta. Vissa är rädda för biverkningar av smärtmediciner, men det finns många bra preparat. Om hunden/katten måste stå på en längre tids medicinering kontrolleras djuret med blodprover för att hålla koll på att lever och njurar inte påverkas. Det är mycket värre för ett djur att gå och ha ont, detta leder både till sekundära problem, såsom avlastningsproblem, sämre aptit vilket också ger en sämre återhämtning och läkning. Värst av allt är dock att djurets livskvalitet sänks avsevärt när den lider av smärta!!
Som djurägare ska du lita på din känsla, då du känner ditt djurs normala beteende. Du ska inte acceptera att någon annan (veterinär eller terapeut) talar om för dig att ditt djur inte har ont, om du själv känner dig övertygad om detta. Många djurägare tycker dock att det är svårt att tolka smärtan. Man måste i första hand alltid titta på hur djurets beteende avviker från det normala. Hos hund ser man exempelvis tecken som: - Depression, håglös/slö blick - Hyperaktivitet - Orkeslös/inaktivitet - Stressad blick (förstorad pupill) - Oro, stress (förändrad mental status) - Söker uppmärksamhet - Aggressivitet - Darrar/skakar - Flämtar - Gnyr, gnäller, skäller - Slickar eller skyddar skadad/smärtande kroppsdel - Vill inte gå ut - Vill inte bajsa/kissa - Vill inte äta - Sover mer - Reaktion vid beröring - Tvättar sig inte Hos katt kan man också exempelvis se tecken som: - Inga ljud (kurrande el. dyl) - Gömmer sig/skadad kroppsdel Långvarig smärta kan också minska hunden/kattens rörlighet, man får en upplevelse av stelhet samt att muskulaturen "faller ur", alltså djuret tappar muskler. Man kan också se en förändrad kroppshållning Förutom medicinsk smärtlindring kan man genom alternativa metoder uppnå god smärtlindring (läs mer under behandling), vilket naturligtvis är skonsammare för kroppen om det fungerar effektivt!